louisececilia

Kategori: Vardagen

Happy cake day med bubblig mintchoklad i en klätterställning.

I tisdags fyllde Amanda 20 år! Kameran hängde med hela dagen men det blev inte en ynka bild tagen. Istället får ni en titt på hennes present.

 

Jag plockade på mig lite av det man kan tänka sig behöva i livet: choklad och mintkakor, minidinosaurier, post-it-lappar, Musse Pigg-plåster, handsprit och glow-copters.  

 

Utbudet på presentpåsar var inte något att skryta med, så presenten levererades med julbudskap. Vid midnatt till födelsedagen mötte vi upp några från Amandas jobb och smaskade i oss tårta till klockan 6 nästa dag. Efter lite sömn och påmålad eyeliner på ögonlocken tog vi tåget till Richmond för att bruncha. Jag åt en avokadosmörgås med pocherade ägg, räkor och pinjenötter, holy moly! När man levt på fryspizza, nudlar och IKEAs rösti sen september var denna brunch festligare än Nobelmiddagen. På kvällen åt vi middag inne i stan och efterrätten bestod av bubblig mintchoklad och Pez i en klätterställning tills klockan slog över midnatt och vi tog omvägar hem genom vattenspridare medans vi skrålade Carolas "främling".     

 

 

Ojuligt julpynt och ouppskattad konfettikastning.

Melbournes röd/gröna pynt, julgranar i form av neonfärgade leksaker i jätteformat och ett och annat överhört samtal om julklappar vittnar om att julen tydligen närmar sig med stormsteg.

 

I söndags snörde jag och Amanda på oss skorna, tog en söndagsstros och kikade på australiensarnas val av julpynt i stan. Vi började med broarna över till South Bank. 

 

Vi stannade till och vinkade till andra besökare. 

 

Bron som slingrar sig likt Sir Väs i Robin Hood över Yarra River hade fått röda, gröna och vita bollar på taket. 

 

Och en bro längre bort var rosettprydd med en gigantisk mistel i mitten. 

 

På andra sidan skymtade baksidan av Flinders Street Station dit det ojuliga julpyntet inte hade nått. Tack och lov för det.

 

När vi fått nog av South Bank följde vi spårvagnen hack i häl och strosade längst utsidan av city-kärnan. 

 

Rätt var det var sprang vi på något vis in i ett kyrktorn och vi bestämde oss för att traska in genom grinden och ner till den heliga marken.

 

Tyvärr var inte konfetti uppskattat här... Det dummaste jag såg den dagen! 

 

Så istället för att strössla konfetti, sprang Amanda till rosenbuskarna och prydde sig med blomblad och poserade jättegalant innan vi köpte söndagsmellis runt middagstid i form av McDonalds milkshakes. 

Gertrudes, tivoli och trolleritrick.

För en som är på jakt efter jobb blir inte fredagarna särskilt särkilda och när mamma ringde och frågade vad jag gjort dom senaste dagarna så blev svaret att jag inte mindes men många koppar kaffe blev det allt. Men med kameran på axeln så dokumenterades lite av sista fredagen i september i alla fall!

 

Som vi så ofta är var vi på jakt efter ett bra café att fira in dagen på och som alltid var cafét vi planerat att gå till proppfullt med kö utanför. Till slut blev det en kaffe på cafét Basement, en trappa ner med tak lika lågt som Bilbo var lång.

 

På promenaden hem åkte koftor och jackor av i värmen och glassuget smög sig på. Efter två timmars sökande efter en glassbar med ingen tur, beslutade vi oss för att gå dit vi visste att det såldes.

 

Hemåt igen över järnvägsspåren med siktet på pariserhjulet.

 

När vi passerat alla båtar i hamnen, statyer och restauranger var vi lagom till lunchtid vid Gelaterid on the Docks. Eller vid Gertrudes som jag trodde att det stod, en glassbar med 50 olika glassmaker. 

 

Dissade sorbédisken för disken med caramel, panna cotta och chokladglass.

 

För en person som jag med generell beslutsångest för ens dom enklaste valen, föll det efter rekordsnabb tid på en skopa vit choklad och en skopa salted caramel.

 

Med glass i magarna fyllde vi på med nudlar som sen lunch och gick sen ut igen på jakt efter närmsta stället att köpa en flaska vin.

Vi strosade längst kajen och inte nog med att vi hittade tre bottleshops inom en radie på 200 meter, vi hittade även ett tivoli intryckt på en liten yta.

 

Resten av kvällen fylldes av trolleritrick, en falsk tappning av "My heart will go on" på knagglig engelska och pasta tillsammans med alla i lägenheten (planerna på tacofredag blev överkörda när två italienare flyttade in i onsdags). Har du Snapchat kan du inom dom närmsta timmarna se delar av kvällen genom att lägga till mig på "louisecech". Trevlig helg!

Regn & kaffe på knallgula fat.

Efter en helg med allt från rugbymatcher på Irlänska pubar, barbenta promenader med solglasögon på näsan till kopiösa mängder kladdkaka i sängen, blev det måndag. Vi bestämde oss för att ta spårvagnen in till centrum efter den obligatoriska nudellunchen.

 

Tyvärr var inte vädret lika optimitiskt som Amanda och jag var när vi valde kläder för dagen och lämnade jackorna hemma. Så likt Petronella från Plaskebyn fälldes paraplyerna upp när vi sprang runt i gränderna på jakt efter ett ledigt bord på något café.

 

 

Vi hamnade tillslut på ett café halvägs hem igen som serverade kaffet på uppiggande knallgula fat.

 

När vi diskuterat ämnen som våra resting bitch faces, avundats fotogeniska människor och sett x-antal affärsmen kommit och gått, ville baristan hem och vi tog oss ut i regnet igen. 

 

Vinkade hejdå till värmen inomhus och drog in händerna i tröjärmarna.

 

 

Ett rum och en ljusslinga på några meter.

Prisa gudarna! Efter (vad som kändes som) hundratals mejl, en tom inkorg och lägenhetsvisningar där ingen dök upp fick vi tillslut napp! I onsdags rullade vi iväg våra trettiokilosväskor från ena sidan Melbourne till den andra och flyttade in i ett litet rum i en delad lägenhet.

 

Efter frukosten på torsdagen gick vi mot tågstationen. Förbi hamnen och färgglada lägenhetshus. 

Och upp för alla trappor till fotbollsstadion. 

 

 

 

Vi hade nämligen siktet inställt på Richmond. Vi lade ihop ett plus ett och konstaterade att både vårt nya rum och vårt tomma skafferi krävde ett besök till IKEA.

 

När den obligatoriska köttbullslunchen var uppäten och kaffet uppdrucket, plockade vi på oss det som kan pigga upp vilket rum som helst. Nya sängkläder, ett doftljus och en ljusslinga på några meter. 

 

Något paket knäckebröd och rösti kan också ha fått följa med i påsen innan vi traskade tillbaka till tåget igen. 

 

 

Kylklampsslagsmål, fotospex och ett ösregn i picknickbilder.

I brist på nya bilder och med ett överflöd på picknickbilder från slutet att augusti så kommer nu ett picknickbildregn nerfarande som ett ösregn i oktober. 

 

Det bjöds på ett kanonväder nästan hela augusti och efter lördagsjobbet rusade jag och Ottilia till affären och sen ut till "dyarna."

 

 

Vi köpte med oss det som såg smarrigt ut i matväg och toppade till med en påse godis på picknickfilten.

 

Så skålade för en superbra sommar i lemonad..

 

..och skrattade när vi inte fäktades mot myggj*vlarna. 

 

Mellan myggviftandet och lemonadskålandet lyssnade vi på John Mayers "The Age of Worry" som om det inte fanns någon morgondag. 

 

 

Med Enköpingsån rinnande på ena sidan och med åsen och kohagen på den andra, satt vi till solen inte längre värmde. 

 

Picknickfilten veks ihop så gott som vi kunde och vi traskade in till stan igen, på ministigar med kropparna knottriga av myggbett.

Veckan efter mötte jag bland annat denna fröken (som nu är Texasbo i tre månader framöver!!) på ängarna vid Ängsö.. Var annars?

 

Hedvig, Ottilia, Elin och hennes pojkvän Mattias var också med.

 

Jag hade helt glömt bort att kameran var nerpackad, så den åkte inte fram förän vi hade bevittnat en bröllopsfotografering, en gravidfotografering och picknicken var över. 

 

Jag vet inte om det var alla fotosessioner runt oss som gjorde det, men alla blev spexiga. 

 

Sen slängdes det en isklamp på Ottiliia från mitt håll och det blev slagsmål. 

 

Så sugen på att hämnas!

 

Av Ottilias min att döma så tyckte nog hon att hon segrade i frysklampsfighten. 

 

Tuffshåriga jag såg inte lika happy-clappy ut. 

 

När klockan närmade sig 7 var det dax att krama alla hejdå och lycka till på alla höstäventyr.

 

Vi tog en sista spexbild i trädtunneln och kramades i evigheter på grusparkeringen. Till tonerna av "With or without you" skrålade vi ut sommarens sista picknick och välkommnade höstäventyren med nerrullade bilfönster.

 

 

 

 

Vrickningskurs, Herren på täppan och tyfusblå fingertoppar.

I torsdags flydde jag stan för en helg i skärgården, häng med släkten, sol och mängder med mat. Jordgubbar var det också mängder av till efterrätten första kvällen. 

 

och glass i stora lass. Jag och mamma tog bilen från stan på eftermiddagen och lyssnade på sommarprat medan vi swishade förbi scener ur sensommar-Sverige.

 

Vi blev bjudna över till mormor och morfar som som vanligt levererade med fest och finporslin. När mörkret föll tog vi oss in och spelade Gin Rummy, jag kan ju säga att det var jag som vann en pigall. 

 

Morgonen därpå kom Maria, Christoffer och Herbert ut, med målinriktade steg tog dom sikte på klipporna. 

 

Herbert tog tillfället i akt när jag lämnade min handduk för ett par hopp från trampolinen.

 

Kusinerna fördes tillbaka 12 år i tiden och lekte herren på täppan på surfingbrädan. 

 

Hela förmiddagen spenderades på solvarma klippor, med fika, en podcast i hörlurarna och vågskvalp i bakgrunden. 

 

Morfar var den coolaste katten av oss alla och hade med sig läsplattan ner. 

 

När vi väl fick nog av sol och bad tog vi oss ut i skogen och plockade blåbär tills fingertopparna var tyfusblå. Lagom till att pajdegen till blåbärpajen bakades kom även min morbror och andra kusin ut till landet. Vips så var en fjärdedel av pajdegen uppäten..

 

När jag och kusinerna kommit fram till att det inte gick att äta blåbärspaj utan massvis med vaniljsås tog vi bilen till affären till tonerna av ett dånande "här kommer flottan". Väl hemma igen så bjöds det på bubbel på badberget.

 

Det vältes ut ett par glas av en sprättig hundsvans och slogs om det sista tilltugget. 

 

Martin och Erik tog igen det som hänt på sistone. 

 

Medan jag var tröttmössa efter mitt dagsintag av sol och blåbärsplockande. 

 

Till middag bjöds det på grillat och blåbärspaj med massvis av vaniljsås, och så Gin Rummy såklart.. Som Erik vann storslaget.

På lördagen höll morfar obligatorisk vrickningskurs för alla barnbarn.

 

Lite träning på land sen skjutsade han ut oss var och en i ekan från 1943.

 

Erik hamnade i vassen..

 

Sen kom morbror Calle och instruerade. Tre generationer Möller. Till slut lyckades Erik få in den rätta knycken i alla fall. Utan sin pappas hjälp. 

 

Medan morfar höll i "grundkurs 1" i vrickning hade mamma plockat kantareller. 

 

Jag åt mängder av finn crisp i brist på annat att göra.

 

På eftermiddagen kom moster Christina och Göran och det blev återigen häng på badberget innan middagen. Jag säger bara, bubbel och kantarellmacka!

 

Vi spelade kort till midnatt och sen var skärgårdhelgen över. Jag böt ut färska blåbär i yoghurten på morgonen till tråkiga frukostflingor och grusvägspromenader till asfaltsstros. 

 

 

 

 

Juli. Gräsmattespex, trädgårdsparty och ö-besök.

Herre jösses, det har redan gått sex dagar i augusti och juli regnade praktiskt taget bort. Nu tar vi och går igenom det digitala fotoalbumet märkt "07-2015" och ser vad jag hade för mig. 

 

Månaden började med några glödande, varma sommardagar och lek i Evelinas trädgård. Vi var fortfarande peppiga efter konserten som var någon vecka innan och leve på den peppen.

 

Ottilia kom hem efter en låång tid i Paris och det firades med en trädgårdsfest.. I ett partytäly.. Med regnet smattrandes mot tältets väggar och tak, och gjorde det svårt att höra vad varandra sa.

 

Hedvig, Ottilia och jag gjorde en utflykt till Ängsö slott.

 

Någongång i mitten på månaden sken solen och jag, Evelina och Ottilia matchade in soldagarna med att vara i stugan på ön. 

 

Vi åt nyplockade blåbär på yoghurten, diskade på bryggan och fick fnitterattacker mellan åk i rutschkanan. 

 

Det blev även en andra och sista slottutflykt i juli. Med mamma och Peter till Mälsåker utanför Strängnäs.

 

 

 

Och efter konsertbakfullt gräsmattespex, trädgårdsparty, slottsutflykter, ö-besök och en hel massa cyklandes och nattbad, var juli förbi.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvällsbad, biopremiär och väderklag.

I brist på bloggvänliga äventyr tänkte jag gå igenom den senaste tiden med hjälp av bilder från instagram. Hälften av bilderna lånar jag fräckt från Evelinas konto. Let's go!

 

Som bekant åkte Evelina och Ottilia med mig till stugan på ön. Med blött hår efter bad, satt vi utanför klubbhuset och rekade vad som hade hänt på internet under dagen. 

 

 

  Ett superstort kliv till i fredags när samma gäng som ovan, gick på premiären av filmen "Paper Towns" och tog sen cyklarna för ett kvällsdopp. Himlen var magisk och Evelina fångade mig på bild, swishandes förbi på min nya, fina cykel. 

 

 

Efter fredag kommer lördag och efter två bussar, pendeltåg och färja kom vi fram till Gröna Lund där molnen regnade konstant. Vi höll dock humöret uppe med färgglada regnkappor och Little Mix, (lägg märke till hur bra Hedvig matchar regnponchon med sitt hår!). 

Önskar att jag kunde skriva att jag nu skulle ta mig till stranden eller ta cykeln och köpa picknickmat men nepp. Fast detta väder är ju en strålande anledning till att ligga på soffan och glo på "Game Of Thrones", så inget ont som inte för något gott med sig. 

Från dyngsur till slottsstros och Trocadero.

Söndagens utflykt blev snäppet soligare än lördagens äventyr. Efter att ha stått stilla vid Stora scenen på Gröna Lund under ett konstant spöregn i 7 timmar, trodde jag att jag nog aldrig skulle tina upp. För nog räckte det inte med att det regnade, regnjackan "läckte in" så kläderna jag bar under var lika blöta som om Farbror Melker skulle ha trillat i plurret med dom. 

Men nog var jag varm efter en superlång sovmorgon. Strax innan klockan ett svepte jag på eyelinervingarna på ögonlocken och satte mig i bilen med mamma och Peter mot målet för vår spontana dagsutflykt. Vi parkerade och gick på denna lilla väg med grönska på båda sidorna.

 

Rätt var det var tog vägen slut (som den så ofta gör) och Mälsåkers slott tornade upp sig. 

 

Mamma, som är en mångsysslare av rang, gav sig ut i terrängen för skattletning.

 

Och som den proffsigaste skattletarn' jag känner så fann hon en!

 

Jäklarns fint slott.

 

Vi traskade runt och kikade på en utställning. 

 

Om jag förstod det hela rätt handlade den om Svenska Norgehjälpen under andra världskriget.

 

 

Jag läste på informationstexterna för utställningen och försökte intresserat "humma" med händerna på ryggen som dom andra besökarna gjorde, men blev inte särskilt begeistrad  (om vi inte räknar dom svartvita fotorna på militärerna). Att jag inte lyckades bibehålla intresset för utställningen kan bero på att dessa besökare jag försökte imitera var män i övre medelåldern (som så ofta faktiskt "hummar" med händerna på ryggen) men kan också bero på alla fina saker i montrarna som fångade intresset istället. 

 

Den guidade turen räddade mig från att låtsas ett intresse för krigshistoria mer. 

 

Vi fick bland annat kika in i Fabian Von Fersens barnkammare. Alltså THE Von Fersens lillebror. 

 

 

Jag gick lite vilse efter turen och fann detta charmiga ansikte..

 

Och ett och annat fint hörn. 

 

Grafitti från 1910.

 

Stora delar av slottet brann under mitten av 1900-talet och användes som "byggnadshytta" under 90-talet. Jag tycker att det "ruffiga" i slottet gjorde det charmigt.

 

 

Efter den guidade visningen, avslutade vi slottsbesöket med en fika. 

 

Fina, fina mamma satt ingosad i sin sjal, fem minuter efter tog jag den och värmde mig. 

 

När Trocaderon var uppdrucken och dom vuxna hade sluprat i sig kaffet, tog vi vägen tillbaka till parkeringen och rullade hem.