louisececilia

Kategori: Resor

Shakira-dans på skärgårdsklippor och rabarberglass.

Efter två veckors skruttande hemma bland Skansen-idylliska hus och grönska, var det dax för en sedan länge inplanerad skärgårdshelg. När alla hade slutat sina jobb på fredagen stuvade vi in oss fem stycken i mormors lilla bil vi fått låna och puttrade iväg mot Urö.

 

Efter 2 timmar fyllda med billeken som går ut på att spå framtiden i radiolåtar och Roslagens längsta drive trough-kö för en McDonaldskaffe så kom vi tillslut fram. Fredagskvällen fylldes med middag och midnattsbad i vatten som fick det av värka av kyla i hela kroppen och ledde till hysteriska fnitteranfall.

Efter en lördagsfrukost med skärgårdsklippor som utsikt, åkte vi in till Norrtälje för lite rea-kik och när sockernivåerna var lägre än mitt banksaldo sökte vi oss till närmsta kafé för lunch.

 

 

Strax efter att vi skrapat tallrikarna rena, smög sig glassuget på och lämpligt nog var det en glasskiosk två meter ifrån oss, catching glädjetjöt vi. Det valdes mellan allt från rabarber och ingefära till chokladglass och när alla fått två skopor var slog vi oss ner på en stentrappa vid ån. 

 

Vi döpte änderna i ån och bestämde vem som skulle bo var i husen mittemot, medan sensommarvärmen gjorde en snabbvisit och fick glassen att smälta.

 

    Sen blev Evelina på spexhumör och började prata om parkour-drömmar och gick balansgång på räcket.

 

Medan Ottilia var nöjd att bevittna galenskapet på håll.

 

När klockan slog fyra fick vi nog av stan och masade oss iväg mot parkeringen i något sorts glasskoma.

 

För att efter en kopp kaffe hamna på varma skärgårsklippor. Vi gjorde misstaget att bada igen och värmde upp våra iskalla kroppar genom Shakira-dans för alla skärgårdsbor som puttrade förbi i sina båtar. 

Resten av kvällen vigdes åt plockmiddag och en nattpromenad med en harig Ottilia som vandrade runt med en tom ölflaska i högsta hugg. Och den finaste helgen den här sommaren vinkades hejdå på en brygga tätt bredvid varandra och med en klar orange/röd augustimåne som enda vittne av vårt midnattssamtal. 

 

 

 

Tack för att du lärde mig gilla vegemite och bli en starkare människa.

Det är på dagen 336 dagar sen jag övertrött och nervös klev av planet i Melbourne, och idag åker jag hem. Om allt går enligt (flyg)plan så är jag just precis nu inklämd i ett flygsäte som inte är anpassat för mina 183 cm!

I ärlighetens namn så var jag inte supertaggad på att åka iväg, jag kände inte riktigt att resandet riktigt lockade och som den hemkära människa jag var ryste jag av tanken att på obestämd tid bo hemma hos andra och på ställen där jag knappt fick röra en elkontakt. Men jag bestämde mig tillslut för att åka för jag inte i framtiden ville ångra att jag inte gjorde det och för att jag tänkte att det skulle vara bra och utvecklande för mig. 

4 stater, massor av nya bekantskaper och sååå många nya lärdomar och erfarenheter senare så är jag väldigt glad att jag tillslut bokade den där biljetten ner hit. Utan att låta som om jag är den mest världsvana människan som gått i ett par skor, så har jag lärt mig mer om mig själv än vad jag någonsin kunnat ana och jag tackar mig själv för jag har skrivit dagbok under alla månader och i detalj fått ner allt från när vår Koreanska room-mate trollade och fick i sig en halv flaska vodka innan vi ens hann säga tjillivippen, till dejter, bilolyckor och framtidsplaner. Det ska bli väldigt spännande att gå igenom och läsa alltihop. 

Det har gått så fort och det har hänt så galet mycket under dessa månader.  Förutom att jag lärt mig mycket om mig själv så har jag också lärt mig att det går galant att köra bil i en storstad på fel sida vägen trots att blotta tanken fick mig att må lite illa för ett år sen, att vegemite är ganska gott och att även fast jag inte följer magkänslan så kan det bli jäkarns bra ändå.. Om inte det, en bra historia eller ett äventyr! och på tal om äventyr så ser jag fram emot allt spännande och roligt som kommer hända i höst, men mer om det sen!

Tack Australien för att du lärde mig gilla vegemite och bli en starkare människa. 

Januari, saltvatten i ögonen, Adelaide och Brisbane.

Genom att vakna upp på nyårsafton, på en iskall bänk på Melbournes flygplats, efter 2 timmars någorlunda sömn, invirad i två pastellfärgade koftor med en chic Einstein-frisyr satte jag punkt för 2015. Det kanske inte var den mest ultimata grunden för att fira in det nya året på heller, men efter en superglammig flygplatsfrukost á la McDonalds och en timme ovanför molnen landade vi i Adelaide. 

 

Medan 2015s timmar sakta tickade iväg, satt vi en trädgård i 30 graders värme och en halvtimme innan midnatt joggade hela nyårsgänget på 12 några kvarter för att klämma in oss i en redan proppfull spårvagn ner till stranden. När det var 2 minuter kvar på året ramlade vi ut genom spårvagnsdörrarna och rusade ner för gatan mot stranden och mitt i racet stod visan på midnatt och hela gatan skrek "Happy new year!". Det må tilläggas att vi hann ner till stranden lagom för att se sprakandet av den sista fyrverkeripjäsen och någon på en scen började sjunga "Celebrate Good Times".

 

På nyårsdagen var målet att köpa ett par flipflops. Tydligen var det en obligatorisk ingrediens i den Australiensiska livsstilen och campingsemestern! För dagen efter hakades husvagnen på dragkroken och vi drog iväg till Pt Turton på husvagnssemester. 

 

I nästan två veckor lagade vi allt från korv till rostbröd på grillen och åt på plasttallrikar

 

Åkte på utflykter och paddlade kajak 

 

och frös i 20-gradiga vindar.

 

Sen slogs tältet ihop och det bar tillbaka upp till Adelaide.

 

Tältet var inte det enda som slogs ihop, även min resväska stängdes med nöd och näppe ihop. Jag skulle nämligen resa vidare till Brisbane, utan min trogne resekompis Amanda. Någonstans där var vi på mitten av månaden och kameran fick inte följa med längre. Tråkigt, tråkigt men det är något jag får kompensera för i februari.

 Tack januari för att du bjöd på allt från saltvatten i ögonen och tältning i Australien till två nya städer!

 

Roadtrip i Skottland, en ö som Wes Andersons prylhylla och där man kan hitta Gandalf bakom en sten.

Hej på er alla! Tyvärr har jag jäklarns svårt att vara i nuet. Det plus att jag ofta har en stor dos rastlöshet strösslat över huvudet går ihop som en sur citron och ett glas mjölk. Det vill säga inte så bra alls. Om jag kommer till en plats vill jag genast vidare till nästa och väl där kikar jag runt nästa hörn. Jag kan till exempel inte riktigt stanna upp och njuta av att vara i Australien, utan har storslagna planer på vad jag ska hitta på när jag kommer hem till Sverige och har även hunnit med att planera och drömma ihop en och annan resa runt om i världen. Så i och med denna vandringslust har jag snickrat ihop en lista: 4 platser utanför Sverige som jag vill besöka inom en snar framtid. Vill ni veta källan till bilderna är varje bild länkad. 

 

Köpenhamn: Som alltid står den danska huvudstaden högst i topp på listan över ställen att besöka. Jag vill köpa en tågbiljett och tuffa ner runt april/maj, köpa wienerbröd i Nyhavn, hyra en cykel och äta brunch ute i vårsolen.

 

Skottland: Jag är lika pepp på en resa till Skottland som en 17-åring är på flyget ner för en festresa på Kos. Gamla slott, Loch Ness-odjuret, säckpipor och fylld fårmage som nationalrätt, kan det bli bättre?! Jag känner för att hyra en bil, fylla den med ett gäng vänner, bo på bed n' breakfasts mitt ute i ingenstans och gå på den lokala puben där dialekten är så stark att man knappt kan urskilja vad som sägs. 

 

Hawaii: När jag tänker mig Hawaii så ser jag en ö i pastell. Lite som om Wes Anderson skulle tappa ut sin prylhylla över ön och bestämt sig för att lägga sin egen touch på placet. Jag menar vem vill inte gå runt i "The Aloha State" som Lilo & Stitch och äta annanas och dricka en paraplydrink eller två under en palm?!

 

Island: Från en ö till en annan och bastkjolar till termobyxor. Jag vill åka hit och mysa med Islandshästar, bada i varma källor och se sagolika landskap. Av det jag har sett verkar Island som ett land där man skulle kunna hitta Gandalf bakom en sten och med natur som tagen ur en mer exotisk variant av en Loka-reklam, och det är ju skäl nog att åka dit tycker jag!

 

Vart känner ni för att åka, uppleva och se? Hälsa på isbjörnarna i Arktis, Pippihuset på Gotland eller ta en rymdraket och morsa på månen? 

Vågsurfning och strandspex.

När campingsemestern började sjunga på sin sista vers, jag kände att jag höll på att bli en inbiten campare och luften i madrassen i tältet började försvinna packades hela gänget in i två bilar med boogie-boards, vattenflaskor och picknickkorg.

 

Efter en halvtimme i bilen på krokiga och gropiga vägar kom vi fram till stranden och herre min je!

 

För en som är van vid den dyiga bottnen och det Svenska, lite grumliga Mälarvattnet i "Koffsan" var detta en fröjd. 

 

Vi ägnade alla timmarna åt att surfa på vågorna och klia bort saltet i ögonen, med undantag från en promenad längst strandkanten. 

 

Där Amanda tog omvägar runt fiskmåsarna och lämnade fotavtryck i sanden. 

 

 och vi fick feeling och började spexa tills kraften tog slut och vi slängde oss ut i vågorna igen för ytterligare några timmar. 

 

 

 

 

Point Turton, dopp med rockor och färgade hundöron.

 Efter en natt spenderad på en kall bänk på Melbournes flygplats med diverse skype-samtal till Sverige och poddar för att känna sig mindre ensam och trött, lyfte planet till nästa resmål, Adelaide! Vi hann knappt landa för än vi skulle iväg på... campingsemester i Point Turton! 

 

I nästan två veckor hade jag dessa vita lådor som grannar.

 

Och ett litet tag fick vi två små hundar (ett med färgat öra för att matcha mattes hår) som next door neighbours.

Vi varvade salta bad tillsammans med rockor med torra grusvägar och kortspel.

 

Vi tog oss iväg på utflykter ena dagen för att...

 

slappa på campingen den andra.

 

och medan alla mina vänner hemma i Sverige avslutade julledigheten och frös i -20, gick jag runt och frös i +20, fotade solnedgången och kröp ner och tittade på Sherlock i sovsäcken. 

Sista dagen, Seven Mile Beach och Australiens äldsta bro.

Kvällen innan nyårsafton var det dax att packa ihop för att lämna Tasmanien. Så dagen ägnade vi åt att krama ut det sista av det som fanns i närheten. 

 

Vi grävde bland annat ner fötterna i sanden och samlade snäckor på Seven Mile Beach.

 

Fikasugna tog vi oss sen till Richmond och trängdes bland alla andra turister för att se Australiens äldsta bro. Inte alls gammal om man jämför med någonting där hemma, men jämför vi med 1980-talets tallrikar som fanns att se i en monter i en kyrka i Melbourne, så hade den ändå några år på nacken. 

 

Sen tog vi oss vidare och åt en varsin "caramel slice" under en hängbjörk och tackade Tasmanien för den här gången.

 

Att förhindra en brand i Australien och äventyr i vänstertrafik.

Några dagar efter jul, när vi fått nog av julmatsrester, Hobart och kattgos tog vi oss ut på ett äventyr. Målet var Wine Glass Bay och efter en frukost bestående av rostade mackor med gammelmoster Irenes hemkokta hallonsylt var vi redo att köra några timmar i vänstertrafiken. 

 

Efter en timmes körning blev vi fast på vägen efter att ha bevittnat en olycka. Ut slängdes vattnet för att släcka en brinnande motorcykel och sen var det bara att vänta på brandbilar, ambulanser, helikoptrar och poliser. Så när vi väl blev framvinkade av en brandman i gul overall kändes det som en matpaus var på sin plats. Vi körde in vid den första vägskylten som vittnade om en resturang och hamnade vid ett bord med denna supertjusiga utsikt.

 

 Vi drog i oss soppa och Crêpe med rökt lax och köpte glass till efterrätt. 

 

Och efter ytterligare några timmar i bilen, med stup på ena sidan och hagar med får på den andra, kom vi fram till det slutgiltiga målet. Fast först var vi tvungna att använda benen och gå i en konstant lutning uppåt i 45 minuter. Min vattenflaska var tom innan jag kommit halvvägs och jag hade träningsvärk i vaderna i 3 dagar efteråt.

 

  Men fint var det och stolta var vi allt att vi lyckades köra alldeles ypperligt på fel sida i trafiken. Och det är ju inte varje dag man hjälper till att förhindra en brand på andra sidan jorden. 

Tasmanien

Gott nytt år på er allihopa! Några dagar innan julafton satte jag mig på resväskan som är större än postsäcken Karl Bertil Johnsson lägger beslag på och vinkade ajöss till Melbourne. Dagarna som följde fyllde vi med utflykter, kanelbullsbak med mormors syster Irene och julfirande med resten av släkten på Tasmanien.

 

   En dag tog vi oss till ett ställe där kängurus chillade i skuggan av träden och alla möjliga olika djur traskade  runt bland turister och ville bli matade.

 

Några dagar senare tog vi oss ensamma ut i vänstertrafiken för en roadtrip som bland annat bestod av en turistig utkiksplats, en turkos bukt och (tyvärr) en bilolycka, men mer om det senare!

 

JULI - AUGUSTI - SEPTEMBER

JuliJuli månad började som juni, med ett regnoväder och denna kransprydda kalaspingla flyttade hem från Paris. Vi umgicks konstant i 2 veckors tid, pratade i ett, cyklade och badade trots iskalla spöregn, planerade stordåd och umgicks i tystnad.

 

 Jag som tycker att varenda liten framgång ska firas, styrde ihop en hemkomstmiddag och jag och Ottilia reste partytält i regn och rusk och pyntande med det naturen hade att bjuda på. 

 

Vi körde musikquiz och på spåret medan åskan mullrade i bakgrunden och efterrätten i form av knytis dukades fram. 

 

Ett par dagar senare fick vi nog av bilar och asfalt  så jag tog upp telefonen, lade huvudet på sned och ringde upp min pappa för att fråga om han inte kunde segla ut oss till stugan på ön. 

 

Vips var vi där, Evelina, Ottilia och jag, med hälften av maten på fastlandet på en pytteliten ö, utan internet, bilar och rinnande vatten. 

 

Vi ägnade tiden åt att sitta på verandan och prata, sola, slå ihjäl myggor och när ön var tyst och mörk dansade vi svansjön till Beyonce, kiknade av skratt och nattbadade från bryggan. 

 

Väl hemma i ett soligt Enköping igen åkte jag med mamma och Peter på utflykt till Mälsåkers slott. Jag tog tummen ur och bokade en biljett till Australien, åt hälften av mina mål på en picknickfilt och jobbade lite på cafeét. 

 

 

 

Augusti 

Delar av augusti var både mina och Ottilias föräldrar borta från stan. Vi tog tillfället i akt och lagade bara mat som vi själva bestämt, pratade högt sent in på natten och åt på taket. 

 

I mitten av månaden åkte vi ut till sommarstugan igen och mötte upp med släkten. Vi fikade på klipporna, spelade Gin Rummy, diskuterade kring alkoholmonopolet och kusinerna var rörande överens om att vaniljsås krävdes till blåbärsspajen och tog bilen, lyssnade på "här kommer flottan" ,köpte vaniljsås och snackade med dom lokala på ICA Bergshamra.

  Morfar hoppade i stövlarna och lärde oss youngsters att vricka den gamla ekan och morbror Calle kom med råd.

 

I skuggan av en brun midsommarstång vid Ängsöslott kramades gänget hejdå för hösten.

 

Ottilia och jag slängde ihop en tårta som vi tyckte eventet behövde och stack i tomteblossen från Hedvigs 20-års firande. 

 

Dagarna efter fikade vi med Elin och Mattias i skuggan av samma bruna midsommarstång. Dom var i London och roade sig när vi andra träffades och vi ville ju såklart kramas hejdå med dom också. 

 

 

September

Augusti böts mot september och jag satt på ett plan från Doha. Jag böt trähus i en småstad till skyskrapor i en storstad, cykeln mot spårvagn och flyttade in i en delad lägenhet med 8 andra i Melbourne. 

 

Amanda och jag drack en hel månads kaffekonsumtion hemma, på en vecka och dokumenterade minnesvärda ögonblick med engångskameror. 

 

Och fick i oss en hel del glass när vädret blev varmare. 

 

 

Där var näst sista delen av snabbgenomgången av 2015. Ljuva juli, augusti som fylldes med picknickar och miniäventyr och september, den månaden jag flyttade förjäklarns långt från Sverige, familjen och tryggheten, men spännande var det allt!