louisececilia

Kategori: Allmänt

På sistone.

Ny väska med en finurlig fruktaccessoar.

Efter sex månader med en trasig tygväska på axeln sprang jag på en ny härom veckan. För under en hundralapp blev den min och för tre guldpengar piffades den upp med en nyckelring från H&M. 

 

Så innan väskan blir belamrad med kvitton så tänkte jag att vi tar en titt på det lilla som finns där i nu. Först av allt: plåster! Jag lyckas alltid riva upp sår eller nagelband, så plåster kommer alltid till användning, hårnålar för att tämja yvigt och flygigt hår, en hederlig penna med svart bläck att använda till allt som pennor används till, kontokort och busskort, lypsyl med spf 50 och lite kontanter till när man springer på en tuggummimaskin. När inte mobilen är i handen, glasögonen på näsan och hörlurarna i öronen förvaras dom allt som oftast också där.

Nu är det dax för mig att ställa väckarklockan och smeta bort eyelinern. Fin vecka på er alla!

 

En lista, favoritlåtar, bästa vänner och styrkor.

 

1. Nämn tre saker som man kanske inte vet om dig? 

> Jag har fått höra att mångas första intryck av mig är att personen i fråga tror att jag inte tycker om den. Men det är väldigt sällan fallet, jag tycker nästan aldrig illa om personer första gången jag träffar dom.    

> Egentligen skulle jag ha hetat Cecilia i första namn, men det fick bli Louise eftersom jag såg arg ut när jag föddes.    

> Jag tycker hela monarki-konceptet är intressant och kan rätt så mycket om Europas kungahus.

 

2. Vad heter du i andranamn?

Jag heter så tjusigt som Cecilia och Christina i mellannamn.

 

3. Dina tre favoritlåtar just nu.

Det skulle jag kunna klura på tills julafton men just nu måste det bli "The Age Of Worry" med John Mayer som jag hittade mitt i natten i somras, skickade till en drös av mina vänner och har gått på repeat sedan dess, "Steal My Girl" med One Direction även fast en hel del rynkar på näsan och tolkar texten som "tveksam" så tycker jag den är perfekt att svänga sina lurviga till. "Bloodstream" med Ed Sheeran får också knycka en plats under den här frågan. Tycker att han är lika almighty som Jesus.                                 

4. En sång som får dig att gråta.

Hmm.. Det var ju superklurigt, jag kommer inte på någon som får mig att gråta, men jag tycker att "Sloane's Song" med Macklemore och Ed Sheeran är fin.

 

5. Var bor du?

Just nu bor jag i en lägenhet i Melbourne med min vän Amanda, fem killar från Korea och Italien och två tjejer från Colombia. På "riktigt", i Sverige bor jag i ett ockragult radhus i Enköping med min mamma och Peter. Fast allt som oftast är det fler i huset, som fikasugna släktingar eller syskon.                                                                       

                

6. Beskriv en person som betyder mycket för dig.

Min bror Martin. Många gånger skulle jag vilja slå till honom med en gädda för att jag tycker att han gör korkade grejer. Men för det mesta vill jag bara vara i hans närhet för han är fantastisk och han förstår mig som ingen annan. Han vet exakt hur han ska få mig så arg att jag skriker i falsett och hur han ska få mig att tappa andan av skratt. Jag skulle göra allt för honom.

 

7. Beskriv tre styrkor du har.

Jag skulle vilja påstå att jag är jäklarns bra på att dra ihop mina vänner så att vi träffas, är spontan och påhittig.                                     

8. Din bästa vän.  

Jag har en hel bunt med superbraiga vänner i mitt liv. Jag känner inte för att höja upp någon speciell och peta ner någon annan i en sorts rankning, utan anser att alla har sin självklara plats i mitt liv utan att behöva "konkurrera" med någon annan.                                                          

9. Var ser du dig själv om fem år? Tio år? 

Jag har inte en aningens om vad jag ska göra om ens ett år.. Men om fem år är jag 25 år och har nog förhoppningsvis pluggat något roligt och jobbar med någonting som jag trivs med. Tio år känns alldeles för långt bort.                                                           

10. Vad skulle du vilja vara bättre på?

Just nu håller jag på och övermästra min bror i att stå på händer. Bortsätt från det önskar jag att jag kunde sjunga och sluta oroa mig över saker och ting.  

 

 

I brist på inspiration får ni en liten "om mig-lista". Nu ska jag fortsätta slänga snoriga och ihopskrynklade näsdukar på golvet och vila svidiga, röda ögon, vi ses på andra sidan förkylningen.

 

Beach 2015, nyp i midjan och att vara sin egen största kritiker.

Det är söndag, jag och min kompis Ottilia ligger på varsin handduk på stranden och runtomkring oss jagar jäktade föräldrar efter deras badpeppade barn som töltande tar sig ner mot vattnet.  När det är dags att ta fram kaffetermosen och resa sig från liggande till sittande, trycker jag reflexmässigt upp benen så nära magen jag kan. För ve och fasa ifall de jäktande föräldrarna eller den korsordslösande damen på filten brevid skulle se min högst mänskliga lite putande mage där jag sitter och njuter av kaffet. Jag tänker att detta känns ju helt klart dumt, men sitter ändå kvar så, med benen tryckt mot magen, med lite svårare att andas. Det känns ju dumt att riskera att de ser något.

Hela våren strömmar den ena efter den andra bilden förbi, med motiv som gymselfies, kvargmellisar och squatchallenges, varenda en med hashtagen "beach 2015". Av beach body-idealet att döma kan jag glömma allt vad sol och bad heter till någon gång när magen är platt, rumpan tight och tills låren inte längre nuddar varandra och bildar ett så kallat "thigh gap".  Helst ska även hyn vara som alla retucherade modellers, felfri, för bär man smink på stranden anses man som alldeles för ytlig och onaturlig. 

Jag tycker att det är otroligt ledsamt och tråkigt när en bekant lägger ut en bild på sig själv i bikini och erkänner att hon inte tidigare vågat bära den på grund av självhat. 

Jag tycker att det är ledsamt och tråkigt att få menande komentarer och nyp i midjan från äldre släktingar när jag tar en till tårtbit, att höra personer i min omgivning klaga över att klänningen dom bär "ger dom mage" och att se deras ångest över chokladbiten dom åt.

 

För att dra till med en klycha så är livet kort och alldeles för kort för att gå runt och hata på sin kropp. Kan vi inte alla koncentrera oss på att tycka om den kropp vi har, inte kommentera andras, inte hetsa med gymselfies, squatchallenges och "beach 2015", gå upp i vikt och ner i vikt, gå ner i vikt och upp i vikt och försöka må så bra vi bara kan. Sluta oroa oss över bikinitoppar som får "ryggfettet att välla över", sluta suga in magen när vi går förbi andra på stranden så att revbenen värker och sluta dra in benen så hårt mot magen när vi dricker kaffe så att ansiktet blir blått av syrebrist. Och kan vi komma överens om att aldrig någonsin nypa en annan människa i midjan när personen i fråga ska ta en tårtbit, det räcker att man redan själv är sin största kritiker. 

Efter en sommar med fler smöriga kardemummabullar och kafferep i bersån än vad jag kan räkna med både fingrar och tår, har kroppen en aningens rundare form än för sex månader sen. Men va fasiken vad bryr sig jäktande föräldrar och korsordslösande damer om det?

 

Slottsutflykt.

I torsdags vaknade jag brevid dessa två äventyrslystna hjältar. Efter en ostmacka och rabarberte satte vi oss i Ottilias mammas bil och körde västerut under regntunga moln medan en mixedCD á la Louise 2012 spelades på högsta volym. 

 

 

Efter att ha sjungit med till "Let´s have a KIKI", John Mayer och Michael Bolton var vi framme vid Ängsö slott. Lite mörk-och spökrädda gick vi ner till fängelsehålan som Ottilia propsade på var en "tortyrkammare". 

 

"I have seen things"

 

Jag beundrade matsalen och den stiliga herren i bakgrunden avundades min regnjacka. 

 

Hedvig var läskigt lik alla adliga i guldramarna. 

 

Jag hoppade till i var och varannat rum. Anledningen var dockorna som måste ha skapats av någon som aldrig sett en levande människa. 

 

 

Ottilia avundades Ängsös porslinshundar. 

 

Klockan 14 lät våra magar som morrande vargar, så vi åkte vidare. 

 

Till Gula Stallet! 

 

 

Där vi åt våfflor, surplade kaffe och pratade med regnet smattrande mot fönstren. 

 

 

Stjärnor och illuminati.

I onsdags blev jag upphämtad av den sprillans nya körkortstagaren Amanda och lotsade oss till omvägar på grund av rondellbyggeri och ombyggnationer. Vi kom tillslut till målet, Uppmyrby där Evelina hade fixad drinks för att kunna överleva värmen.

 

 

 

Fabulösa Hedvig kom och det började diskuteras med dramatiska gester.

 

Om illuminati eller nått.

 

Sen blev det poolbad och Amanda var ytterst tveksam.

 

Efter lite solande och badande började magarna kurra och vi åkte in till stan och köpte pizza. Jag åt tills magen var fyrkantig och Hedvig la sig under bordet för att ta skydd från solen.

 

När magarna gått tillbaka till sina vanliga former fick en energiboost. Om det var sockret i läsken eller att temperaturen sjönk har jag ingen aning om.

 

Men vi hjulade tills vi såg stjärnor.

 

 

 

Yogade och dansade? 

 

Hedvig tog konstnärliga skivomslagsbilder..

 

Det togs ungefära 20 hoppbilder..

 

..men bara en när alla tre lyckades vara i luften samtidigt.

 

Evelina hoppade som ett kryss. 

 

 

 

Hedvig fick inte in bryggsnitsen.

 

Medan Evelina var självaste Öresundsbron..

 

 

 

 

 

Sen visade jag upp mina (icke exsisterande) fotbollsskills och hade ett minst sagt annorlunda sett att sparka iväg bollen.

 

Men det hade Hevig också. Sen fick hon en boll i magen..

 

..så vi började dansa istället.

 

och imiterade catwalkmodeller.

 

Efter ett bra tag blev det tappra försök att göra någon sorts pyramid.

 

 

 

Till slut gick luften ur oss och vi gick in och fyllde skålar med chips, vattenmelon och våra glas med smultronläsk. Vi tittade på One Directions film (japp vi var fortfarande konsertdrunka) och när manegementets namn kom upp på tvskärmen blev det arga miner och fula fingrar. Våra reaktioner under resten av filmen var dock harmoniska med lite tjut till och från. 

Juni, lyckopuffar, picknickar och konfettiregn.

Juni firades in med prunkande blommor och ösregn och avslutades med fyverkerier och konfettiregn på Ullevi med 42 tusen andra. Låt mig presentera Juni.

 

Jag fyllde varendaste liten vrå i mitt rum med blommor, tyvärr vissnade dom fort som attsingen och jag var lite för lat för att slänga bort dom. 

 

Den femte slogs portarna upp på Westerlundska gymnasiet och massor av glada studenter slängde sina mössor i skyn. Jag åkte och firade Ida och Märta med "Sju sorters kakor" inslagna i rosa silkespapper. Hemma hos Ida träffade jag på min gamle danslärare Lisbeth som fick ett helt gäng av oss gamla elever att visa upp danser från musikalen "Chicago". Lisbeth hade med sig sin "lyckopuff" (en puderpuff med skimmer) som vi alltid blev puffade med innan shower och så även denna dag och önskade oss lycka i livet. 

 

En dag fick vi finfrämmande av katten Findus. 

 

Vi, Amanda, Maria och jag snodde ihop en söndagspicknick och utforkade Ängsö. Alla tre hade vita, stickade tjocktröjor och frös.

 

Helt vad det var så började nära och kära beställa bullar och kakor av mig. 

 

... Så jag bakade och fotade.

 

Sen så kom Hedvig hem ifrån Brighton och vi firade med en picknick såklart! 

 

Innan vi ens hann säga tjolahopp så stod mormor med bössan i högsta hugg och det var midsommar, tunga regnmoln och sju blommor under kudden. 

 

 

Jag hängde på landet med denna pingla.

 

Vi satt på gräsmattan, löste världsproblemen och jämförde solbrännan på benen.

 

Min lilla resa denna månad blev till Göteborg. Jag (som besökte denna stad någon gång som liten och minns väll inte annat än när min två minuter äldre bror pekade storögt på en spårvagn och sa att "sånna finns inte på riktigt". Så det var dags att ta sig ner till Göteborg för att se om det bjöds på någonting mer än just spårvagnar.) Hur som haver jag, Evelina, Amanda och Hedvig satte oss i bilen och road-trippade neråt i landet. Det var nämligen inte endast över nyfikenheten att se om det fanns mer än spårvagnar i Göteborg som lockade, utan pojkbandet One Direction. Vissa var ju besatta under större delen av gymnasietiden och skulle gifta sig med Harry Styles.. Host.. Jag. 

 

Konserten var minst sagt "a walk down the memory lane" och konsertbakis som vi var pratade vi av oss och åt frukost på Kafé Magasinet dagen efter. Har aldrig känt mig så hipp som när jag surplade juice och åt en surdegsmacka på detta place. 

 

Jag hann även med lite Köpenhamnsabstinens innan vi började vår 6 timmars långa bilresa hem igen, med lika många timmars lyssnande på detta pojkband. 

 

Vi rockade samma slarviga frisyr alla fyra. 

 

I måndags kom superduper fina Elin till Enköping.

 

Vi åt nachos medan vi diskuterade gamla klasskamrater, festfix och störiga personlighetstyper och åt kolapaj med kaffe och spånade om hur livet kommer te sig för oss och våra vänner om tio år.

 

Sen kom Evelina som precis hade spelat med sitt nystartade band

 

Juni avslutades med salta grodkarameller (och One Direction), Mamma Mia i en varsin soffa och fina samtal på en brygga tills klockan slog midnatt. 

Från kalla, blöta höstregn i en småstad till sprakande konfettiregn i en storstad, juni var fin. 

 

 

 

 

 

 

Midsommar del 2. Luftgevär och glädjeskutt.

Påvägen till midsommarängen blev det glädjeskutt i gummistövlar.

 

 

 

Vi delade in oss i små lag och gick den årliga tipspromenaden. Jag kunde inte ens barnfrågorna och blev förvånad över att mina månader av quizkampenspelande inte har gett något resultat. 

 

Hunden Herbert var också midsommarpiffad.

 

 

Midsommarstången restes och vi dansade små grodorna och spelade fiolioliolej tills svetten rann under under regnjackan.

 

Vi traskade hemåt och gjorde oss redo för femkampen på badberget. Första grenen var luftgevärsskjutning på tomma ölburkar.

 

 

 

 

Själv träffade jag tre burkar av fyra. Döm av mormors förvåning när minstingen i släkten slår den äldsta i kusinskaran med hästlängder.

 

Några timmar senare (efter att mitt lag segrat) och efter flera regnskurar dukades efterrätten fram.

 

Dagen efter satte vi oss i bilen hem igen och solen valde typiskt nog att säga hej. Vi stannade på ett loppis på vägen.

 

En traktor någon?

 

Nu ska jag soldansa och äta mintchoklad tills jag storkar. Hej!

 

Sista lördagen i maj.

Vill ni höra ännu en ursäkt till varför jag inte har bloggat på länge? Nej jag förstod väl det, men jag har en legitim en, det kan jag lova!

Förra helgen började så kalasigt med att min bonusbror Erik och tvillingen min kom förbi och spelade spel. Jag och Martin som från början är vana att dela, delade just på ett paket glass mellan kortspelsrundorna. 

Jag gjorde Martin obekväm genom att ta fram kameran. "You better get used to it darling" tänkte jag. 

 

På lördagen vaknade nog mestadels av Sveriges befolkning upp under regnsmattrande tak. Jag ringde mormor och morfar och åkte upp på en fika. Mormor tyckte  det var fina fisken då hon skulle ha "dambridge" och behövde en hjälpande hand. 

 

Väl hemma igen kom jag in i ett städmood (eller rättare sagt var mamma, som hade varit borta några dagar påväg hem och jag och Peter blev liksom tvungna att hetsstäda huset!) Jag lyssnade på Lotta på Bråkmakargatan som ljudbok och pysslade runt i mitt rum.

 

Jag satte min stora studentmössa på huvudet och kände mig som Paula Rokrifki, hon i "En officer och en gentleman".

 

...och fotade några av alla blommor jag tog in under veckan. 

 

Som var placerade lite här och var.

 

Efter rummet var sånär som tiptop bar det ut i regnet. Iklädd rosa gummistövlar, en röd galonregnjacka och med mitt Mon Amie-paraply över huvudet. Vilket regn! Jag kom hem efter en kvart, blöt som en dopping (vänta... dom blir ju inte så blöta...) blöt som en mört trots denna regnoutfit.

 

 

Nu har jag gått på något slags sommarlov, ett sommarlov där ångesten över att inte jobba och tjäna pengar ständigt gör sig påmind. Men jag resonerar så här, det blir lite minus på kontot, men när jag väl, efter ca 70 friska år till, ligger på min dödsbädd så kommer jag nog inte minnas att jag gick minus på pengafronten sommaren 2015, jag kommer antagligen minnas allt jag gjorde istället för att arbeta. Och ifall jag ligger på sängen med ångest och har svintråkigt i sommar, då kanske jag kommer på en revolutionerade plan... och den möjligheten vill jag för sjuttsingen inte missa!

 

En onsdagslista.

Nu är det bara några ynka dagar kvar innan skolbarnen står med blomsterkransar och sjunger Idas sommarvisa och även jag tar sommarlov. Eller ja, jag vettekatten. Ett sommarlov blir det ju inte, då jag måste tjäna pengar, om jag inte hänger hos mina kära morföräldrar och kompisar och lever loppan gratis hos dom.

Jag tänkte att jag skulle uppdatera bloggen idag, men jag vette fanken med vad, så det får bli en lista. En lista på 5 bra grejer just nu.

 

- Att syrénhäcken i Doktor Westerlunds gamla trädgård mittemot står i full blom och jag kan smyga ut på kvällen, ta några blommor och sätta i vasar inne.

 

-TRADERA. Jag är in och rekar av denna sida flera gånger per dag..

 

-Vouges 73 question videos.

 

 

-Roliga plåster. Jag menar, det var hundra gånger roligare att plåstra om mitt skrubbsårsskadade knä med piratplåster än med vanliga beiga. 

 

-Söndagens Vintagebloppis i Stockholm. Det är något jag ser fram emot jag. 

 

Tack för mig så länge!