När campingsemestern började sjunga på sin sista vers, jag kände att jag höll på att bli en inbiten campare och luften i madrassen i tältet började försvinna packades hela gänget in i två bilar med boogie-boards, vattenflaskor och picknickkorg.

Efter en halvtimme i bilen på krokiga och gropiga vägar kom vi fram till stranden och herre min je!

För en som är van vid den dyiga bottnen och det Svenska, lite grumliga Mälarvattnet i "Koffsan" var detta en fröjd. 

Vi ägnade alla timmarna åt att surfa på vågorna och klia bort saltet i ögonen, med undantag från en promenad längst strandkanten. 

Där Amanda tog omvägar runt fiskmåsarna och lämnade fotavtryck i sanden. 

 och vi fick feeling och började spexa tills kraften tog slut och vi slängde oss ut i vågorna igen för ytterligare några timmar.